-

Jag sitter och chattar med Claes på facebook nu och kom på något från igår på bussen hem från Elsa.

Jag - i tron att jag vill in i ett förhållande igen - kände instinktivt när jag såg ett kärlekspar gå utanför bussen att "fan vad tråkigt att alltid behöva vara med samma person och aldrig med gott samvete kunna prioritera sig själv och andra före den man är ihop med".

Det är helt emot vad jag känner, men samtidigt är det perfekt för vad jag vill känna så förhoppningsvis är det mina riktiga känslor jag kände där på bussen. Ska känna efter igen sen.

Den 26:e maj ska betygen vara satta, vilket betyder att. Ja, det är ju inget snack om vad det betyder.

Jag går runt i ett ständigt lyckorus över detta, och i sann Ellen-anda har jag ingen ångest över tre prov, en inlämning och ett föredrag som ska göras denna vecka. (På riktigt).

Det tänkte jag på också, apropå "sann Ellen-anda", att det är typiskt mig att vara optimistisk in i det sista.

Märkt det speciellt nu lite på senaste tiden hemma hos Diana när vi spelar nintendo 64, mario cart.

Oavsett vilken plats jag ligger på när vi kör så tror jag verkligen att jag ska vinna. Det spelar ingen roll hur långt efter jag är. Det bästa är att jag inte bara tror att jag kommer få bra grejer i frågetecken-lådorna, jag tror att jag är så himla bra på att spela så att jag kommer klara det på egen hand.

Sen är det ju sällan som jag tar igen det och vinner racet men då är jag redan så pepp inför nästa lopp att jag glömmer hur det gick i det senaste.

Det är nog därför jag inte lär mig något av det.